|
|||
|
Nu spänner vi bågen…
Är ni de ni vill vara? Kommunikation och information är viktigt! 14 fantastiska år – men nu är det slut Sociala aftnar om intelligent kommunikation En himla massa tyckande och tänkande… svenssonmolin version 3.0 Nu skall jag vara farfar... Hur strategisk är din taktik? Tänk vad ett ”namn” kan betyda mycket… Visst går det att påverka Fetgrymt, grabbar! Välkommen – för ett samtal… Idérika ungdomar visar vägen Alla borde ha kundtidning Tack för att ni finns! ”The Big Apple” är ingen dröm längre Ut i natten Att stärka ett varumärke Utbildning för framtiden Mer kompetens... Det går bra... Nu hoppas vi på samförstånd igen Ett ögonblick... Lyckligt lottad... |
Nu skall jag vara farfar...Juni 2010 Vid den här tiden för tio år sedan skrev jag i denna spalt under rubriken ”Nu är det jag som är farfar” om att jag och min fru fått vårt första barnbarn. Hilda hade kommit till världen på Södersjukhuset i Stockholm och det gav mig anledning att reflektera över tillvaron. Jag tyckte mig ha fått andra värden i livet att slå vakt om än bara arbete, karriär och framgång. Några år senare begåvades vi med ytterligare ett barnbarn. Gossen lystrar till namnet Tor och har vid det här laget blivit sex år. Ett ljushårigt charmtroll med mycket spring i benen och rejäla röstresurser när han så vill. Men hur blev det med farfarsrollen? Jo, det är förbaskat roligt att vara farfar och en högtidsstund varje gång som vi träffar Hilda och Tor. Eller pratar med dem i telefon, om de har tid vill säga, för båda har ju sitt att tänka på. Och då ringer inte alltid farmor eller farfar vid rätt tillfälle. Visst skulle vi vilja träffa våra barnbarn oftare, lära känna dem ännu lite bättre och de oss, få läsa lite mer barnböcker för dem eller bara umgås på ett enkelt och naturligt sätt. Men avståndet mellan Alingsås och Stockholm innebär en barriär. Du kvistar ju inte dit på en söndagseftermiddagsfika precis, eller för att titta på Hilda när hon rider eller spelar basket. Lägg därtill att sonen och sonhustrun är unga människor som är mitt i karriären med allt vad det innebär. Det är helt enkelt inte lätt att synkronisera våra almanackor. Och fortfarande är det så att jobbet kräver sitt. Det är ju så förbaskat roligt att vara med som en kugge i maskineriet som driver företaget framåt, men det tar sin tid och kräver ett engagemang. Som egen företagare är man på något sätt påslagen hela tiden. Tids nog lär det bli tillfälle att träffa dem mer, hoppas jag, för jag kan skymta ett avslut på min yrkesverksamma tid bakom vägkröken. Nu skall jag dock njuta av att Hilda kommer till oss i helgen. Hon reser för första gången ensam med X2000 och stannar mellan fredag och söndag. Då är det jag som är farfar… Ha en skön sommar och umgås med barn och barnbarn om ni är begåvade med sådana. /Nils Erik Molin |
||
